På vilka grunder?

När jag var på Symposium 2015 besökte jag ett intressant seminarium som hölls av Karin Rehman. Det hette "Nyanlända gymnasieungdomar med kort skolbakgrund: Att gå mellan teorin och praktiken" och innehöll många exempel från Rehmans egen undervisning på Språkintroduktionen i Stockholm. En länk till åhörarkopior från den finns nu ute på denna sida och jag kan även rekommendera Rehmans egen blogg Lärare Karin.

Det finns mycket jag hade kunnat ta upp från detta seminarium men en sak som fastnade hos mig var när Rehman ställde en fråga till oss åhörare, som vi skulle diskutera med bordsgrannen: På vilka grunder arbetar du i ditt klassrum?

Vi var tysta ett tag vid bordet men sedan tog jag ordet och förklarade att mina grunder är mitt fokus och mitt engagemang. Jag försökte beskriva för bordsgrannarna att jag gärna går ifrån böcker, planeringar och allt för att fastna i en interaktion med en elev och bara vara där. Kvinnorna som lyssnade på mig satt som frågetecken och sa faktiskt ingenting som svar. De varken kommenterade eller byggde på denna sats. Jag kände mig oerhört korkad. Hade jag nu dragit på för mycket på flumspåret igen, utan att vara varken teoretisk eller pedagogisk? Anledningen att jag minns just detta från seminariet, var alltså för att det knöt an till min ångest och oro över min egen prestation. Också ett sätt att minnas på!

Jag har gått och grunnat på detta sedan dess. Kan man ha "fokus" som sin grund i klassrummet? Är det inte lite vagt? Inte för att det skulle vara den enda grund hos mig, men ändå. Jag skulle faktiskt vilja påstå att den går före allt annat; cirkelmodeller, språk- och kunskapsutveckling, genrepedagogik och den är parallell med värdegrundsarbetet.

Det var först när jag satt och läste Cummins (2000) i dag som jag kände att jag fick vatten på min kvarn. Cummins beskriver det ökade behovet av kunskap om att undervisa flerspråkiga elever och att den språkutvecklande undervisningen är ett måste. Han ger en modell för inlärning av det kunskapsinriktade språket där en av rubrikerna lyder: "Utrymme i interaktionen för kognitivt engagemang och identitesinvestering". Forskning (t.ex. Vygotsky, Gudrun Svensson) har visat att i interaktionen mellan lärare och elev måste elevernas kulturella, språkliga och personliga identiteter bejakas för att eleverna helhjärtat ska vilja satsa av sig själva i inlärningsprocessen. Lärarens gensvar utmanar och utvecklar elevernas skolspråk, om det sker på rätt sätt, och leder till empowerment, om läraren uppmuntrar elevernas svar och stöttar dem i att komma vidare.

Så nästa gång jag får frågan På vilka grunder arbetar du i ditt klassrum? ska jag sträcka på mig och säga:
- Självklart på en vetenskaplig grund, nämligen forskning av bl.a. Cummins och Vygotsky, som visar att flerspråkiga elever når bäst skolframgång och språkutveckling, om man utgår från deras kunskaper och bejakar deras språkliga och personliga identiteter. Det gör jag genom att lyssna på dem och aldrig släppa taget om dem i en diskussion, att visa engagemang och ständigt fokus för att alltid kunna utgå från den nivå de befinner sig på just denna dag.

Bättre efterklok än aldrig klok!